I maj 2026 samlades deltagare från Estland, Finland och Sverige i Haapsalu och på Nuckö för en nätverksträff med fokus på Östersjön, social hållbarhet och den språkliga och kulturella mångfalden i regionen. Träffen ordnades inom ramen för Nordplusprojektet “I språkets hav”, där svensklärarföreningarna i Estland, Finland och Sverige deltar. Projektet består av tre moduler, varav den första ägde rum på Hanaholmens kulturcentrum i Helsingfors sent i höstas, medan den tredje kommer att ordnas i Nyköping i augusti.

Den andra modulen i Estland lyfte särskilt fram estlandssvenskarnas historia, språk och identitet samt flykten under andra världskriget, som förenade Estland, Sverige och Finland. Det huvudsakliga målet för oss som anordnade den estniska delen var att göra svensklärare i Sverige och Finland mer medvetna om det svenska kulturarv som också funnits på andra sidan Östersjön. Det slutliga målet med projektet är att ta fram undervisningsmaterial utgående från Agenda 2030-målen. Många av de material som utvecklades under vistelsen i Haapsalu och på Nuckö kommer att handla om estlandssvenskar, bevarandet av kulturarv genom utbildning och liknande teman.

Under de tre dagarna fick deltagarna ta del av föreläsningar, museibesök, skolbesök på Nuckö gymnasium och workshops i några av de mest betydelsefulla områdena för den estlandssvenska kulturen. Programmet inleddes i Haapsalu med besök på Aibolands museum. Därefter promenerade vi vidare till Ilons Sagoland medan deltagarna fick höra mer om Haapsalu och regionen under en liten stadsvandring med undertecknad som guide. Ilons Sagoland väckte naturligtvis stor igenkänning genom kopplingen till Astrid Lindgren och många deltagares egna barndomsminnen. Kanske blev det också en fin ingång till regionens historia och flykten över Östersjön, som därmed förankrades i ett bredare sammanhang. Plötsligt befann man sig på de gator man tidigare bara sett i barndomens böcker.

En central del av nätverksträffen var utflykten till Nuckö. Ivar Rüütli guidade oss, och deltagarna var djupt imponerade av hans outtömliga kunskaper om regionens historia, balttyskarna, estlandssvenskarna och alla andra som verkat och arbetat där genom tiderna. Vi besökte St Katarinakyrkan i Hosby, vandrade runt på kyrkogården och åkte genom Sutlep och Pasklep. Vi fick också se hur nära Haapsalu låg havsvägen från Österby.

Därefter besökte vi skolorna i Birkas. Det var gymnasiet som tog emot oss, men gymnasiet och grundskolan delar till stor del samma lokaler och infrastruktur. Skolmaten fick mycket beröm, också av deltagare med olika specialkostbehov. Sabine Burger, nybliven grundskollärare på Nuckö skola, presenterade sitt kommande projekt om regional kultur och lokalt kulturarv i undervisningen i skolorna i området. Därefter besökte deltagarna undervisningen. Rektor Laine Belovas presenterade skolan i herrgårdssalen, och deltagarna fick inblick i dagens undervisning och hur frågor kring språk, identitet och kulturarv kan integreras i skolans vardag. Ivar Rüütli höll dessutom en grundlig föreläsning om svenskarnas historia i Estland.

Utöver föreläsningar och studiebesök arbetade deltagarna i mindre grupper med att utveckla undervisningsmaterial kopplat till temat social hållbarhet och kulturell mångfald. Grupparbetena tog fart redan under kaffepausen i skolan (vilka söta och goda jordgubbar!). Idéerna var många. En grupp inspirerades direkt av Aibotapeten, andra av de östsvenska dialekterna och den svenskspråkiga barnlitteraturen runt Östersjön. En grupp koncentrerade sig på Ilon Wikland (det är tyvärr inte givet idag att barn ens känner till Astrid Lindgren och hennes kända bokfigurer). Målet är att skapa konkreta pedagogiska verktyg som kan användas i undervisning och bidra till ökad förståelse för Östersjöregionens gemensamma historia och kulturella rikedom. Materialen kommer så småningom att publiceras på Svenska Nu’s hemsida, så håll utkik! https://svenskanu.fi/laromaterial/i-sprakets-hav/ 

En annan höjdpunkt i programmet var Sofia Joons föredrag om den estlandssvenska musiken, som också gav en fascinerande inblick i dialekterna. De som hört Sofia berätta vet att hon kan spela upp någon skramlande arkivinspelning från hundra år tillbaka och sedan själv sjunga samma melodi rent och tydligt, så att man nästan kan se hur en gammal traditionell sång förvandlas till något som talar till oss även idag. Plötsligt griper hon efter gitarren eller tagelharpan, och i nästa stund sjunger alla med. Allt vilar också på en gedigen vetenskaplig grund. Vi fick höra hur och var hon som musikdetektiv hittat olika visor och hur man får direktkontakt med musik som sjöngs redan i början av 1800-talet; t ex melodier som förmedlats vidare av krigsveteraner till en liten pojk som i sina äldre dagar på 1900-talet spelat in dem i arkiv. Hela föredraget blev till en levande föreställning där tidigare århundraden och nutid möttes samtidigt. Hur detta lyckas är svårt att förklara – det måste nästan upplevas.

Nätverksträffen visade också hur estlandssvenskarnas kulturarv fortsätter att vara relevant i dagens samhälle. I en tid då frågor om identitet, minoritetsspråk och kulturell tillhörighet diskuteras allt mer, blir erfarenheterna från de svenskspråkiga områdena i Estland ett viktigt exempel på hur små språk- och kulturgemenskaper kan hållas levande genom utbildning, samarbete och internationella nätverk.

Träffen avslutades med givande presentationer. För många blev dagarna i Haapsalu och på Nuckö sannolikt inte bara ett professionellt erfarenhetsutbyte, utan också en personlig påminnelse om Östersjöns gemensamma kulturarv och de historiska banden mellan Estland, Finland och Sverige.

Skriven av Ruth Laidmets.